Akropolis byggnader: Parthenon, Erechtheion och Propyléerna

Akropolis byggnader är fyra marmorbyggnader från 400-talet f.Kr.: Parthenon (447–432 f.Kr.), Athenas stora tempel; Propyléerna (437–432 f.Kr.), den monumentala porten; det lilla templet åt Athena Nike; och Erechtheion (421–406 f.Kr.) med karyatiderna. De byggdes på Perikles initiativ efter att perserna bränt den äldre Akropolis år 480 f.Kr. Nedanför berget, vid Atens torg, står Hefaistostemplet, det bäst bevarade doriska templet i Grekland.

Fakta

Berget och Perikles byggprogram

Akropolis, den höga staden, är en klippa mitt i Aten som var borg och helgedom långt innan de byggnader vi ser i dag kom till. År 480 f.Kr. plundrade och brände perserna de äldre templen. Efter segern lät atenarna ruinerna ligga kvar i drygt trettio år som ett minne av kriget. Vid mitten av 400-talet, när Aten ledde ett förbund av grekiska stadsstater och hade flyttat förbundets kassa till staden, satte Perikles igång ett byggprogram som gjorde berget till en enda stor helgedom åt stadens gudinna Athena.

Programmet tog ett halvsekel och följde en plan. Man går upp från väster genom Propyléerna, ser först Athena Nikes lilla tempel till höger och möter sedan Parthenon snett framifrån, så att templets längd och kortsida syns på samma gång. Erechtheion ligger på bergets norra sida, på platsen för de äldsta kulterna.

Parthenon: Athenas tempel

Parthenon byggdes 447–432 f.Kr. av arkitekterna Iktinos och Kallikrates, med Fidias som ansvarig för skulpturerna. Det är ett doriskt tempel med åtta kolonner på kortsidorna och sjutton på långsidorna, men inne fanns en jonisk fris som löpte runt hela cellan och visade en procession. I cellan stod Fidias tolv meter höga staty av Athena i guld och elfenben, som inte finns kvar.

Templet är känt för sina förfiningar. Ingen linje är riktigt rak: golvet välver sig svagt uppåt mot mitten, kolonnerna lutar inåt och sväller lite på mitten, och hörnkolonnerna är något kraftigare och står tätare än de andra. Avståndet mellan kolonnernas mittlinjer är 4,30 meter, men vid hörnen bara 3,68. Ritningen av Parthenons proportioner nedanför visar måtten från de moderna uppmätningarna och förhållandet fyra till nio som går igen i fasaden. Hur ett doriskt tempel är uppbyggt visar tempelritningen.

Propyléerna och Niketemplet

Propyléerna, ritade av Mnesikles och byggda 437–432 f.Kr., är porten till Akropolis. Uppgiften var svår: en monumental entré på en brant sluttning. Mnesikles lät två doriska fasader, mot staden och mot berget, ramas in av en passage med smala joniska kolonner. Byggnaden blev aldrig helt färdig, troligen på grund av kriget mot Sparta som bröt ut 431 f.Kr.; på stenblocken sitter fortfarande lyftknoppar som aldrig höggs bort. Brandenburger Tor i Berlin byggdes 1788–1791 med Propyléerna som förebild.

Till höger om porten står Athena Nikes tempel på en utskjutande bastion. Det är litet och joniskt, med fyra kolonner på framsidan och fyra på baksidan, och byggdes på 420-talet f.Kr. efter ritningar som tillskrivs Kallikrates. Runt bastionen satt en balustrad med reliefer av segergudinnor, bland dem den berömda Nike som knyter sin sandal, i dag på Akropolismuseet.

Erechtheion och karyatiderna

Erechtheion, byggt 421–406 f.Kr., är Akropolis mest ovanliga byggnad. Det står på ojämn mark och rymde flera heliga platser: kulten åt Athena Polias med hennes gamla träbild, märket efter Poseidons treudd och platsen för Athenas olivträd. Därför har det fyra olika sidor, flera golvnivåer och tre förhallar i stället för ett regelbundet tempels enkla plan. Det är den joniska ordningens mästerverk på Akropolis.

Mest känd är Korahallen på södra sidan, där sex kvinnofigurer, karyatider, bär taket i stället för kolonner. Figurerna på platsen är kopior. Fem av originalen finns på Akropolismuseet och den sjätte i British Museum i London.

Nedanför berget: Hefaistostemplet

Den som vill se hur ett doriskt tempel såg ut med tak och kolonner i behåll ska gå ner till Atens gamla torg, agoran. Där står Hefaistostemplet, byggt ungefär samtidigt som Parthenon åt smidesguden Hefaistos och Athena, mitt bland stadens verkstäder. Med sex gånger tretton kolonner är det mindre än Parthenon, men det fick behålla taket eftersom det blev kyrka. Från kullen där det står ser man upp mot Akropolis och kan jämföra de två templen.

Efter antiken

Byggnaderna överlevde för att de fick nya uppgifter. Parthenon blev kyrka, senare moské, och användes av osmanerna som krutförråd när venetianska trupper belägrade Akropolis 1687. En venetiansk granat antände krutet och explosionen slet upp templets mitt. I början av 1800-talet lät den brittiske ambassadören Lord Elgin föra en stor del av friserna och gavelskulpturerna till London, där de i dag finns på British Museum; Grekland har länge krävt att de lämnas tillbaka.

Sedan 1970-talet pågår en omfattande restaurering där gamla järnklamrar som rostat har ersatts med titan och lösa block lagts tillbaka på sina platser. De ljusa nya marmorstyckena syns tydligt mellan de gamla. Akropolismuseet vid bergets fot, ritat av Bernard Tschumi och invigt 2009, visar skulpturerna i ett ljust galleri med utsikt mot Parthenon. Byggnadernas betydelse för senare arkitektur förklarar guiderna om grekisk arkitektur och skillnaden mellan grekisk och romersk arkitektur, och Parthenon i konstdelen handlar om skulpturerna.

Titta efter

Övning

Vad kallas kvinnofigurerna som bär taket på en av Erechtheions förhallar?