Grekisk arkitektur: templet, teatern och idealen

Grekisk arkitektur är byggnadskonsten i det antika Grekland, ungefär 700–30 f.Kr. Den är känd för tempel av marmor och kalksten med kolonner i tre ordningar, doriska, joniska och korintiska, för teatrar i naturliga sluttningar och för sin strävan efter harmoni och proportion.

Fakta

Templet som ideal

Det grekiska templet var inte en samlingsplats som kyrkan utan en bostad för gudens staty. Själva byggnaden är enkel: ett rektangulärt rum, cellan, med en pelarkrans runt om och ett lågt sadeltak med gavelfält. Altaret stod utomhus framför. Grundformen kallas templet och återkommer genom hela den västerländska arkitekturen.

Byggnadssättet byggde på pelare och bjälke. Stora stenblock lades ovanpå varandra utan murbruk och hölls ihop av metalldubbar. Takspännvidden begränsades av stenens bärförmåga, vilket förklarar att templens rum är trånga och pelartätt. Marmorn var ofta bemålad i klara färger, vilket vi i dag har svårt att föreställa oss.

Ordningarna och Akropolis

De tre ordningarna växlade i uttryck: den doriska är kraftig och enkel, den joniska elegant med voluter, den korintiska rik med bladverk. Läs hela skillnaden i guiden om kolonnordningar. Romerska arkitekten Vitruvius skrev senare ned reglerna, och hans bok fick stor betydelse för renässansen.

På Akropolis i Aten byggdes mellan 447 och 432 f.Kr. Parthenon, tempel för Athena, av arkitekterna Iktinos och Kallikrates med skulptur av Feidias. Det är dorisk till stilen men har ett joniskt fris runt cellan. Nästan inga linjer är helt raka: kolonnerna svälls svagt (entasis) och golvet välver sig för att korrigera ögats synvillor. Intill ligger Erechtheion, med den berömda södra förhallen där kvinnogestalter, karyatider, bär taket, och porten Propyléerna. Parthenon har åtta kolonner på kortsidorna och sjutton på långsidorna, och måtten följer ett återkommande förhållande.

Teatern och staden

Greker byggde också för folket. Teatern på Epidauros från 300-talet f.Kr. ligger i en bergssluttning med runda rader av stenbänkar för omkring 14 000 åskådare och är berömd för sin akustik: ljud från orkestern hörs tydligt även på de översta raderna. Teatrarna formade senare de romerska och renässansens. Teatern var också en del av religiösa fester, som festen för Dionysos i Aten, där tragedier av Aischylos, Sofokles och Euripides framfördes.

Agorans pelarhallar, stoai, och rådhus visar att arkitekturen hörde till stadens offentliga liv. I Italien och på Sicilien grundade greker kolonier som lämnat spektakulära tempel, bland dem Paestum, där tre välbevarade doriska tempel står kvar, och Hefaistostemplet i Aten är ett av de bäst bevarade.

Efterlevnaden

Efter Alexander den store spreds grekisk byggnadskonst över Mellanöstern och Egypten i den hellenistiska tiden. Korintisk stil blev populär, och den äldsta kända korintiska kapitälen i ett tempelinteriör finns i Bassai. Romarna övertog allt och förde det vidare; läs om romersk arkitektur.

Under renässansen och i nyklassicismen återupplivades de grekiska idealen, och grekiska tempelfasader återkommer i museer, banker och parlament över hela världen; se guiden om nyklassicism i arkitekturen. Skulpturerna, som Nike från Samothrake och Laokoongruppen, ledde samtidigt konsten. Den hellenistiska och den klassiska tiden beskrivs under grekisk stil och antiken.

Så känner du igen den

Övning

Vilken kolonnordning har volutkapitäl?