Det grekiska templets delar: från krepidom till akroterion

Ett grekiskt tempel består av fyra lager. Nederst står sockeln, krepidomen, i tre steg, där det översta steget kallas stylobat. På den står kolonnerna, med skaft och kapitäl. Ovanpå ligger bjälklaget, entablementet, med arkitraven nederst, frisen med triglyfer och metoper i mitten och gesimsen överst. Högst upp sitter gaveln med det triangulära gavelfältet, tympanon, och på dess topp och hörn akroterierna. Inuti kolonnkransen ligger det slutna tempelhuset, cellan, där gudens staty stod. Ritningen nedanför går att peka i, del för del.

Fakta

Läs templet som en mening

Det enklaste sättet att lära sig templets delar är att läsa det uppifrån och ned, som i ritningen i grunderna: akroterion, tympanon, gesims, metop och triglyf, arkitrav, kapitäl, skaft, stylobat och krepidom. Ritningen visar ett doriskt tempel med sex kolonner i fronten, det vanligaste antalet. Hefaistostemplet vid Atens agora har just sex kolonner på kortsidorna och tretton på långsidorna, och det har fått behålla både tak och bjälklag, eftersom det blev kyrka på 600-talet. För den som vill se hur ett doriskt tempel var tänkt att se ut är det en bättre plats än Akropolis.

Templet byggdes som bostad åt en gud. Församlingen samlades utomhus vid altaret framför, så det var utsidan som var arkitekturen. Därför är delarna så noga utformade på utsidan, medan rummet inuti är trångt och mörkt.

Nedifrån: krepidom, stylobat och kolonn

Krepidomen är den trappstegsformade sockeln av sten, oftast i tre steg. Stegen var för höga för att gå i; de är byggnadens fot, inte en trappa. Det översta steget, stylobaten, är golvet som kolonnerna står på. På Parthenon är stylobaten 30,88 meter bred och 69,50 meter lång, och den välver sig svagt uppåt mot mitten, omkring 6 centimeter på kortsidorna och 11 på långsidorna.

Kolonnen består av skaft och kapitäl, och i den joniska och korintiska ordningen också av en bas. Den doriska kolonnen står direkt på stylobaten utan bas. Skaftet har räfflor, kannelyrer, och sväller svagt på mitten, så kallad entasis, så att det inte ser insjunket ut på avstånd. Det doriska kapitälet är en rundad kudde under en fyrkantig platta, abakus, som tar emot bjälklaget. Kapitälet avslöjar ordningen: kudde och platta är doriskt, snäckor, voluter, är joniskt och akantusblad korintiskt. Mer om ordningarna i guiden om kolonnordningar. Parthenons kolonner är 10,43 meter höga och 1,91 meter tjocka nedtill.

Bjälklaget: arkitrav, fris och gesims

Ovanpå kapitälen ligger entablementet, bjälklaget, i tre band. Arkitraven är den nedersta, släta balken som vilar direkt på kapitälen och spänner från kolonn till kolonn. Ovanför den ligger frisen. I den doriska ordningen är frisen indelad i triglyfer, plattor med tre lodräta band, och metoper, de nästan kvadratiska fälten emellan. Triglyferna sitter över varje kolonn och mitt emellan, och de tros efterlikna ändarna på takbjälkarna i äldre tempel av trä. Under dem sitter små droppar som ser ut som pluggar.

Metoperna fylldes ofta med reliefer. På Parthenon visar de bland annat strider mellan gudar och jättar och mellan lapiter och kentaurer. En stor del av dem, liksom frisen och gavelskulpturerna, fördes till England i början av 1800-talet och finns i dag på British Museum. Överst i bjälklaget skjuter gesimsen ut som en taklist som skyddar fasaden mot regn och kastar en skarp skuggrand. Den joniska ordningen har i stället en sammanhängande fris, som löper runt hela byggnaden utan avbrott.

Gaveln och taket

Templet har ett lågt sadeltak, och på kortsidorna bildar taket en triangulär gavel. Gavelfältet, tympanon, ramas in av gesimsen nedtill och de sneda takgesimserna upptill. Det var platsen för de största skulpturgrupperna, ofta gudarnas strider eller stadens myter. Hela gaveln kallas också fronton, ett ord som senare används om varje triangelformad krön över en portik, ett fönster eller en dörr.

På gavelns topp och hörn stod akroterier, skulpturer eller ornament, ofta en palmett. Templen var dessutom målade i rött, blått och guld, särskilt frisen, gavelfältet och akroterierna. Den vita marmor vi ser i dag är det som blev kvar när färgen vittrat bort.

Inuti och i proportion

Bakom kolonnkransen ligger tempelhuset, med en förhall, pronaos, den inre cellan, som grekerna kallade naos, och ofta en bakre hall. I Heratemplet i Paestum i södra Italien står den inre kolonnraden i två våningar kvar, som en gång bar taket, och man ser hur mittskeppet var uppbyggt. I Parthenons cella stod Fidias stora staty av Athena i guld och elfenben.

Delarna hänger ihop genom proportioner. På Parthenon förhåller sig höjden från stylobaten till taklisten, 13,72 meter, till stylobatens bredd som 4 till 9, och samma förhållande finns mellan bredd och längd och nästan exakt mellan kolonnens diameter och avståndet mellan kolonnerna. Ritningen av Parthenons proportioner nedanför visar måtten lager för lager. Arkitekterna var Iktinos och Kallikrates.

Titta efter: templets delar i din egen stad

Samma ord fungerar långt utanför Grekland. Den romerska Maison Carrée i Nîmes har en tempelfront med korintiska kolonner, men står på en hög sockel med trappa bara framtill, i stället för en krepidom runt om. Brandenburger Tor i Berlin har doriska kolonner med baser och en fris med triglyfer och metoper. Gustav III:s Linneanum i Uppsala har en portik med doriska kolonner utan bas, helt efter grekiskt mönster.

Nästa gång du ser ett museum, en bank eller en kyrka med tempelfront: hitta först gaveln, sedan bjälklaget, och räkna kolonnerna. Är kapitälen kuddar, snäckor eller blad? Står kolonnerna på en bas eller direkt på golvet? Har frisen triglyfer? Fler exempel finns i guiderna om grekisk arkitektur, Akropolis och grekisk och romersk arkitektur, och fasadens senare ord i guiden om fasadens delar.

Delarna uppifrån och ned

Övning

Vad heter den släta balken som vilar direkt på kolonnernas kapitäl?