Hur daterar man en målning? Teknik, lager och stil

En målning dateras genom att man kombinerar tre slags spår. Materialet: vad den är målad på (träpanel eller duk), hur duken är spänd och vilka pigment som finns, eftersom många färger har kända uppfinningsår. Tekniken: hur lagren är byggda, från grundering till fernissa. Stilen och motivet: komposition, kläder, frisyrer och föremål. Ett material ger ofta en tidigaste möjliga tidpunkt, inte ett exakt år, och en säker datering kräver undersökning av en konservator.

Fakta

Vad den här guiden kan och inte kan

Den här guiden beskriver hur konsthistoriker och konservatorer går till väga, så att du kan förstå en målning bättre och ställa rätt frågor. Den kan inte avgöra vem som har målat en tavla eller vad den är värd, och appen gör inga sådana bedömningar. Har du en målning som du tror är gammal eller värdefull, vänd dig till en konservator, ett museum eller ett auktionshus som kan undersöka den på plats.

Grundtanken är enkel. En målning kan aldrig vara äldre än sitt yngsta material. Hittar man ett pigment som uppfanns 1830, kan bilden inte vara från 1700-talet, hur gammal den än ser ut. Omvänt bevisar gamla material ingenting om åldern på själva målningen; en förfalskare kan använda en gammal duk.

Steg 1: vad är den målad på?

Vänd på målningen. Fram till 1500-talet målades nästan alla tavlor på träpaneler, i norr ofta ek och i Italien ofta poppel. Mona Lisa är målad på poppel, och van Eycks Arnolfiniporträttet på ek. Under 1500-talet tog duken över, först i Venedig, eftersom den var lättare och kunde göras större. För ekpaneler finns en egen metod, dendrokronologi: årsringarna jämförs med kända serier och ger ett år då trädet tidigast kan ha fällts.

Hur duken är spänd säger också något. Äldre dukar spikades på en fast ram. Spännramar med kilar i hörnen, så att duken kan spännas efter, blev vanliga under andra halvan av 1700-talet. På 1800-talet började färghandlare sälja färdiga dukar med stämplar på baksidan, och en sådan stämpel kan dateras ganska exakt.

Steg 2: lagren i genomskärning

En äldre oljemålning är byggd i lager, och schemabilden nedan visar dem från stödet och uppåt: grundering av krita eller gips, ibland en färgad imprimatur, en underteckning, en underläggning i gråskala eller brunt, själva färgskiktet, tunna lasyrer och överst fernissa. Ordningen och materialen ändrades med tiden. Italienska målare grunderade med gips, nordeuropéer med krita, och under 1600-talet blev mörka, rödbruna grunderingar vanliga. Hur fresk och tempera är uppbyggda jämfört med olja står i guiden om fresk, tempera och olja.

Med infraröd fotografering kan man se underteckningen genom färgen och upptäcka ändringar, så kallade pentimenti. I Arnolfiniporträttet har man på det sättet sett att van Eyck ändrade flera detaljer. Röntgen visar tunga pigment som blyvitt och kan avslöja en helt annan bild under ytan. Ultraviolett ljus får fernissan att fluorescera och visar var någon senare har retuscherat. Se Se på konst: tekniker och orden i ordlistan, till exempel pentimento, lasyr och grisaille.

Steg 3: pigmenten

Många färger har ett känt födelseår, och de är därför de bästa spåren. Preussiskt blått upptäcktes i Berlin i början av 1700-talet och blev snart populärt; finns det i en målning som sägs vara från 1600-talet, är något fel. Koboltblått kom i början av 1800-talet, syntetiskt ultramarin i slutet av 1820-talet och zinkvitt som konstnärsfärg på 1830-talet. Före dess måste ultramarin göras av den dyra stenen lapis lazuli, som Vermeer använde i Flickan med pärlörhänget; läs mer i guiden Rembrandt och Vermeer.

Under 1900-talet kom titanvitt och syntetiska organiska pigment, och efter andra världskriget akrylfärg. Uppfinningen av färgtuben på 1840-talet gjorde det lättare att måla utomhus, vilket impressionisterna tog vara på. Pigment identifieras med mikroskop och med analyser som inte skadar bilden, men det kräver laboratorium.

Steg 4: stil, motiv och kläder

När materialet har gett en ram, hjälper stilen att ringa in tiden. Hur är bilden komponerad? Finns centralperspektiv, mjuka övergångar, starka kontraster, synliga penseldrag? Varje epok har sina kännetecken, och appens epoksidor beskriver dem. Läs också guiden Hur läser man en målning?

Kläder och frisyrer är ofta det mest exakta spåret i porträtt, eftersom modet ändrades snabbt: pipkragar, peruker, vida kjolar, smala byxor. Föremål i bilden ger en tidigaste tidpunkt, som en viss sorts möbel, ett instrument eller en bok. Symbolerna kan ha ändrat betydelse över tid; se guiden om ikonografi och attribut.

Fällor: fernissa, signaturer och kopior

Gammal fernissa gulnar och mörknar, och då ser en målning äldre ut än den är, eller helt annorlunda. Nattvakten fick sitt namn när fernissan hade mörknat så mycket att man trodde att scenen utspelade sig på natten; den gör det inte. Krackelering, nätet av sprickor i färgen, kan uppstå naturligt men kan också framkallas med värme.

Signaturer och årtal kan vara tillagda senare, av en handlare som ville höja värdet. Kopior och verkstadsrepliker gjordes öppet i alla tider, och en kopia kan vara gammal och ändå inte vara originalet. Därför väger en enskild uppgift lätt; det är när material, teknik och stil pekar åt samma håll som en datering blir trovärdig. Samma metod används för möbler; jämför med designdelens guider om att datera en antik byrå och datera en antik stol.

Det här kan du själv titta efter

Övning

Du hittar preussiskt blått i en målning som sägs vara från 1600-talet. Vad betyder det?