Rembrandt och Vermeer – två sätt att måla ljus

Skillnaden mellan Rembrandt och Vermeer syns tydligast i ljuset. Rembrandt (1606–1669) i Amsterdam lät ett varmt, koncentrerat ljus slå ner ur ett djupt mörker och byggde färgen tjockt, så att ytan nästan blir relief. Vermeer (1632–1675) i Delft målade svalt, jämnt dagsljus från ett fönster till vänster, med släta ytor och små ljuspunkter. Rembrandt var berömd, produktiv och dramatisk; Vermeer målade bara omkring 35 kända bilder och glömdes nästan bort i 200 år.

Fakta

Två målare i samma guldålder

Båda hör till den holländska guldåldern på 1600-talet, då republiken var Europas rikaste land och borgarna köpte målningar till sina hem. Men de levde mycket olika liv. Rembrandt flyttade från Leiden till Amsterdam 1631, blev stadens mest efterfrågade porträttmålare, hade elever och en stor verkstad och gjorde konkurs 1656. Han målade, etsade och tecknade, och han avbildade sig själv genom hela livet.

Vermeer bodde hela livet i Delft, en mindre stad, och arbetade långsamt. Han målade nästan bara interiörer med en eller två personer i samma ljusa rum, och omkring 35 målningar anses i dag vara hans. Efter hans död föll han i glömska tills en fransk kritiker lyfte fram honom på 1860-talet. Se guiden Holländska guldåldern och epoken Guldåldern.

Rembrandts ljus: ur mörkret

Rembrandt hade lärt sig av Caravaggios efterföljare att låta ett skarpt ljus falla in i ett mörkt rum. Han gjorde det till något eget: ljuset är varmt, guldgult, och kommer ofta från en källa man inte ser. Det väljer ut ett ansikte, en hand eller en krage och lämnar resten i brunt dunkel. Tekniken kallas chiaroscuro; läs mer i guiden sfumato och chiaroscuro.

I de ljusa partierna lade han färgen tjockt, med kniv eller grov pensel, så att den bygger upp en relief som fångar verkligt ljus. De mörka partierna är tunna och genomskinliga. När man står nära ser man spår av penseln överallt; på avstånd smälter de samman till hud, metall och tyg. Det kallas impasto, och det finns i ordlistan.

Vermeers ljus: genom fönstret

Hos Vermeer kommer ljuset nästan alltid från ett fönster till vänster. Det är svalt, jämnt dagsljus som sprider sig över en vit vägg, en kartbild, en kanna och en kvinna som läser eller häller mjölk. Skuggorna är aldrig svarta utan grå, blå eller gröna. Han använde dyr ultramarin, gjord av lapis lazuli, även i skuggor och vita ytor, vilket ger bilderna deras klara ton.

Ytan är slät, men på glänsande saker satte han små ljusa prickar, nästan som pärlor av ljus. Därför har man länge diskuterat om han använde en camera obscura, en mörk låda med lins som kastar en bild på en skiva; frågan är inte avgjord. Hans grannar i Delft, som Pieter de Hooch, målade liknande rum med samma dagsljus. Se Se på konst: ljus.

Nattvakten mot Flickan med pärlörhänget

Nattvakten från 1642 är ett grupporträtt av ett borgargarde, över fyra meter brett. I stället för att ställa upp männen på rad lät Rembrandt dem bryta upp i rörelse, med kaptenen och löjtnanten i ljuset och resten i halvmörker. Det är en scen, nästan teater. Namnet kom senare, när fernissan hade mörknat; motivet utspelar sig på dagen.

Flickan med pärlörhänget är knappt en halv meter hög. Det är ingen beställd porträttmålning utan en tronie, en studie av ett ansikte och en turban. Bakgrunden är mörk, som hos Rembrandt, men ljuset faller mjukt från vänster och ansiktet har nästan inga konturer. Pärlan består av bara några penseldrag. Lägg dem bredvid varandra i Jämför: den ena larmar, den andra är tyst.

Människor och berättelser

Rembrandt berättar gärna. Han målade bibliska scener, mytologi och porträtt fyllda av liv och ålder, och hans sena självporträtt visar en man som inte döljer något. Rynkor, trötthet och skuldsättning syns, och därför upplevs de som ovanligt ärliga. Hans figurer agerar, rör sig och känner.

Vermeer berättar nästan aldrig. Hans kvinnor läser brev vi inte får läsa, väger pärlor eller ser ut genom ett fönster, och vi vet inte vad de tänker. Tiden står stilla. Där Rembrandt visar ett ögonblick av handling, visar Vermeer ett ögonblick av stillhet. Båda målar ljus, men av helt olika skäl.

Var du ser dem

Nattvakten hänger på Rijksmuseum i Amsterdam, som också har flera Vermeer, bland dem Mjölkpigan. Flickan med pärlörhänget finns på Mauritshuis i Haag, tillsammans med Vermeers Utsikt över Delft och Rembrandts Anatomilektion. På Rijksmuseum hänger de två målarna i samma stora sal, Hedersgalleriet. Resten av Vermeers målningar är spridda över museer i Europa och USA.

Om man vill veta hur mörk fernissa och senare ingrepp påverkat hur målningarna ser ut, läs guiden Hur daterar man en målning? Frågan om holländskt och flamländskt reds ut i Holländsk eller flamländsk målning? Och den som vill jämföra med en äldre målare i samma stad kan se på Frans Hals i Haarlem.

Så skiljer du dem åt

Övning

Varifrån kommer ljuset i de flesta av Vermeers interiörer?