Holländska guldåldern: Rembrandt, Vermeer och 1600-talets måleri

Holländska guldåldern är 1600-talet, då de nordliga Nederländerna blev Europas rikaste handelsland och dess konst blomstrade. Borgare i stället för kyrka och hov köpte målningar, och konstnärerna specialiserade sig på porträtt, landskap, stilleben och scener ur vardagen.

Fakta

Ett land som köpte bilder

Efter ett långt frihetskrig mot Spanien blev de nordliga provinserna i praktiken självständiga och fick formellt fred 1648. Landet var protestantiskt och kalvinistiskt, och kyrkorna fylldes inte som i katolska länder av altartavlor. Konsten hade ingen kung och ingen påve som beställare. I stället kom pengarna från köpmän, skeppsredare och hantverkare som tjänat på den världsomspännande handeln, till exempel genom Ostindiska kompaniet, grundat 1602.

Följden blev en av historiens första riktiga konstmarknader. Man köpte bilder i handlarnas bodar och på mässor, och även ganska vanliga hem hade flera målningar på väggarna. Eftersom marknaden var stor och priserna låga specialiserade sig målarna: en målade vyer av kanaler, en annan blommor, en tredje sjöslag. Det var ett effektivt sätt att bli skicklig och känd, men det gjorde också att många konstnärer levde i ständig oro för sin ekonomi.

Rembrandt och porträttet

Rembrandt var Amsterdams stora porträttmålare. Nattvakten från 1642, ett gruppporträtt av en skyttekår, bröt mot den vanliga uppställningen av stela rader och gav i stället rörelse och dramatiskt ljus; se guiden om barock. Frans Hals i Haarlem målade skrattande och livliga personer med snabb pensel, och Judith Leyster, en av få kvinnor som blev mästare i sitt gille, målade musikanter och lekfulla figurer.

Porträtten säger något om samhället. Rika köpmän ville visa sin ställning, men kalvinismen krävde tukt, så svarta kläder och vita kragar är vanliga. Det blev ett slags statusbild utan prakt.

Vardagen, ljuset och stillebenet

Den holländska konstens största nyhet var vardagen. Johannes Vermeer i Delft målade tysta rum med kvinnor som läser, väger pärlor eller häller mjölk, med ett ljus som kommer från ett fönster till vänster. Hans Flickan med pärlörhänget från omkring 1665 är ett så kallat tronie, ett karaktärshuvud, inte ett porträtt av en bestämd person. Bara 34–37 verk av honom är kända. Pieter de Hooch målade ljusa borgargårdar och innergårdar, och Jan Steen skildrade stökiga hem med humor och moral.

Jacob van Ruisdael målade landskap under höga moln, med vindkvarnar och dunkla skogar, och Rachel Ruysch blommor med en överdådig precision. Stilleben var en egen genre och bar ofta ett budskap om att livet är kort; läs mer i guiden om stilleben och vanitas och om teman som landskap, interiörer och vardag.

Varför det tog slut och varför det spelar roll

Efter 1672, som kallades Katastrofåret, då landet angreps av Frankrike och England och fick civila oroligheter, minskade konjunkturen, och smaken svängde mot en mer fransk, elegant stil. De stora mästarna dog, och 1700-talet förde med sig ett annat mönster. Men guldåldern lämnade ett arv: idén att alla ämnen är värda att måla.

Nederländsk konst påverkade hela Europa, också i Sverige, där David Klöcker Ehrenstrahl hade rest i Nederländerna och tog hem lärdomar. Titta efter små format, detaljrika ytor, tydligt ljus, jordnära färger och vardagliga ämnen. I Delft utvecklades dessutom keramik i blått och vitt; se delftfatet i designdelen. Byggnaden Rijksmuseum i Amsterdam bär än i dag landets mest berömda samling, och epoken beskrivs närmare under Nederländernas guldålder och barocken.

Så känner du igen den

Övning

Varför blev konstmarknaden så stor i Nederländerna under 1600-talet?