Stilleben och vanitas: föremålens dolda språk

Stilleben är en genre där stilla föremål, som frukt, blommor, bordsglas och husgeråd, är det enda motivet. Vanitas är en särskild sorts stilleben från 1500- och 1600-talen där döskallar, timglas och vissnande blommor påminner betraktaren om att livet är kort och att jordisk lyx är förgänglig.

Fakta

Ett lågt rankat ämne som blev stort

Redan antikens konstnärer målade frukt och fåglar, och det finns romerska stilleben bevarade i Pompeji. Men som egen genre växte stillebenet fram först på 1500- och 1600-talet. Franska akademin rankade genrerna i en hierarki där historiemåleri stod överst och stilleben längst ner, eftersom det inte krävde fantasi eller skildring av människor. Ändå älskades det av köpare, särskilt i Nederländerna, där borgare ville se sina ägodelar avbildade.

I den holländska guldåldern målades det stilleben i många varianter: frukostbord med skinka och öl, blomsterbuketter, jaktbyten och överdådiga pronkstilleben med silverkannor, guldbägare och dyra frukter. I delar av stillebenen kan man känna igen riktiga föremål, som bägaren Römer i glas eller nautilusbägaren; titta på designdelens föremål.

Att läsa vanitas

Vanitas är ordet för en bild som uppmanar betraktaren att komma ihåg döden. Uttrycket kommer från Predikarens bok i Bibeln: ”Fåfänglighetens fåfänglighet, allt är fåfänglighet.” Döskallen är det tydligaste tecknet, men också timglas, klockor, slocknade ljus, vissnande blommor, skalade citroner och såpbubblor betyder att tiden går och att allt är förgängligt.

Böcker, musikinstrument, pengar och smycken står för kunskap, nöje och rikedom, de saker som människan sätter värde på men som inte hjälper i döden. En ensam död fjäril eller en mask kan symbolisera hur snabbt livet är över. Läs mer om symbolspråket i guiden om ikonografi och attribut och under teman som döden och stilleben.

Spanien och Frankrike

I Spanien kallas genren bodegón. Francisco de Zurbarán målade ett stilleben med citroner, apelsiner och en kopp 1633, med föremål uppradade i skarpt ljus mot ett mörker, så att de verkar nästan heliga; se den spanska guldåldern. I Nederländerna gjorde Rachel Ruysch blomsterbuketter med nästan vetenskaplig noggrannhet, där maskar och insekter kryper bland blommorna som en påminnelse om förfall. Se blommor och måltid som teman.

På 1700-talet gav Jean Siméon Chardin genren ett lugnt, ödmjukt allvar med köksredskap och frukt målade i mjuka toner. Stillebenet blev nu mindre ett budskap och mer en studie i form, ljus och material.

Modern konst och stillebenets arv

För Paul Cézanne var äpplen och krukor ett laboratorium. Han ordnade föremålen i en komposition och lät perspektivet skifta för att visa hur vi egentligen ser, och därmed lade han en grund för kubismen. Vincent van Gogh målade Solrosor i tjock färg, och Pablo Picasso och Georges Braque splittrade flaskor, instrument och tidningar i kubistiska stilleben med kollage.

Pop-konstnären Andy Warhol gjorde burkar och flaskor till ikoner, som i Campbell’s Soup Cans, ett stilleben av 1900-talets konsumtion. Vanitasbilden finns kvar i samtidskonst, i en död fluga, ett förruttnande äpple eller ett fotografi av en sönderfallande blombukett. Genrens kraft ligger i att det vanliga föremålet bär en stor tanke.

Så känner du igen den

Övning

Vad står en döskalle och ett timglas i en bild vanligtvis för?