Nattvarden av Leonardo: apostlarna, perspektivet och förfallet

Nattvarden är en väggmålning av Leonardo da Vinci från omkring 1495–1498 i matsalen i klostret Santa Maria delle Grazie i Milano. Den visar ögonblicket då Jesus säger att en av lärjungarna ska förråda honom. De tolv apostlarna sitter i fyra grupper om tre, med Jesus ensam i mitten, och alla perspektivlinjer i rummet möts vid hans huvud. Leonardo målade inte äkta fresk utan på torr puts, och därför började färgen flagna redan under hans livstid.

Fakta

Ögonblicket efter orden

Tidigare bilder av nattvarden visade ofta Jesus som delar ut brödet, med Judas ensam på andra sidan bordet. Leonardo valde ett annat ögonblick: det just efter att Jesus har sagt att en av dem ska förråda honom. Orden går som en stöt genom raden. Lärjungarna lutar sig fram, drar sig undan, reser sig, frågar varandra. Bara Jesus sitter stilla, med armarna utsträckta, och hans kropp bildar en triangel.

Leonardo ansåg att en målare skulle visa själens rörelser genom kroppens. Därför har varje figur en egen gest: förvåning, ilska, tvivel, sorg. Han gjorde många studier av huvuden och händer inför arbetet, och några av dem finns kvar i den brittiska kungliga samlingen. Målningen tar hela kortväggen i matsalen, och munkarna åt sina måltider med den framför sig.

Apostlarna, från vänster till höger

Identifieringen bygger på Leonardos egna anteckningar och på en tidig kopia. Längst till vänster står Bartolomeus, Jakob den yngre och Andreas, som håller upp händerna i förskräckelse. Nästa grupp är den mest dramatiska: Judas, i skugga, lutar sig bakåt med en pung i handen och har stött omkull saltkaret med armbågen; Petrus lutar sig fram med en kniv i handen; och Johannes, ung och blek, sjunker åt sidan med knäppta händer.

Till höger om Jesus sitter Tomas, med pekfingret höjt, Jakob den äldre, med armarna utbredda, och Filippus, med händerna mot bröstet som för att säga att det inte är han. Längst till höger sitter Matteus, Taddeus och Simon, som vänder sig mot varandra och diskuterar. Gruppen om tre återkommer i bildens arkitektur, med tre fönster bakom Jesus. Läs om hur man känner igen helgon på deras attribut i guiden om ikonografi.

Perspektivet: alla linjer mot Jesus

Rummet i målningen är byggt med centralperspektiv. Takets bjälkar, väggarnas tapeter och golvets linjer löper alla mot en enda flyktpunkt, och den ligger vid Jesu högra tinning. Man har hittat ett litet hål i putsen just där, där Leonardo troligen fäste ett snöre för att dra linjerna. Var man än tittar i bilden leds blicken tillbaka till hans ansikte.

Fönstret bakom honom fungerar som en gloria utan att någon gloria är målad: ljuset utifrån ramar in huvudet. Perspektivet är också beräknat för rummet. Ljuset i bilden faller in från vänster, som från matsalens verkliga fönster, och rummet ser ut att fortsätta det verkliga. Förklaringsbilden nedan visar hur flyktpunkter fungerar; läs mer i guiden om centralperspektiv och i Se på konst: perspektiv.

Varför målningen förföll

En äkta fresk målas i våt kalkputs, en bit om dagen, och färgen binds när putsen torkar. Det kräver att målaren arbetar snabbt och bestämt, som Giotto gjorde i Klagan över den döde Kristus. Leonardo ville arbeta långsamt, ändra sig och bygga upp skuggor och övergångar som i en oljemålning. Han lade därför färg med tempera och olja direkt på den torra väggen, en teknik som kallas secco.

Färgen fäste dåligt mot den fuktiga muren. Redan några år efter att målningen var klar började den flagna, och på 1500-talet beskrevs den som nästan förstörd. Förklaringsbilden om fresken nedan visar hur äkta fresk byggs upp, och guiden fresk, tempera och olja förklarar skillnaden. Orden secco och giornata finns i ordlistan.

Dörren, bomberna och restaureringen

År 1652 tog man upp en dörr i väggen, och då försvann Jesu fötter. Under de följande århundradena drabbades målningen av fukt, misslyckade restaureringar och ovarsam användning av rummet. I augusti 1943 bombades klostret och matsalen förstördes delvis, men väggen med Nattvarden klarade sig, skyddad av sandsäckar och ställningar.

Mellan 1978 och 1999 gjordes en mycket omfattande restaurering, ledd av Pinin Brambilla Barcilon. Senare övermålningar togs bort och det som fanns kvar av Leonardos färg frilades. Resultatet var omdebatterat, eftersom en stor del av originalet visade sig vara förlorad, men färgerna blev ljusare och ansiktena tydligare. Sedan 1980 ingår klostret och målningen i Unescos världsarv.

Att se den

Besökare släpps in i små grupper under en kort, bestämd tid för att skydda målningen, och biljetterna bokas långt i förväg. Ställ dig mitt i rummet och se hur perspektivet passar in i salen. Leta sedan efter Judas: han är den enda vars ansikte ligger i skugga.

Leonardo började på Mona Lisa några år senare, och där kan man se samma intresse för mjuka övergångar; se guiden om Mona Lisa. Hur han skilde sig från sin rival beskrivs i Leonardo och Michelangelo, och epoken finns under den italienska renässansen.

Det här ska du titta efter

Övning

Varför började Nattvarden flagna så tidigt?