Mona Lisa: Leonardos mest berömda målning förklarad

Mona Lisa, eller La Gioconda, är ett porträtt målat av Leonardo da Vinci med början omkring 1503. Det föreställer sannolikt Lisa Gherardini, hustru till köpmannen Francesco del Giocondo i Florens. Målningen hänger på Louvren i Paris och är känd för sin mjuka sfumatoteknik och för kvinnans gåtfulla blick.

Fakta

Vem var hon?

Namnet Mona är en kortform av madonna, min fru, och La Gioconda är en lek med ordet och familjenamnet Giocondo, som också betyder glad. Konsthistorikern Giorgio Vasari berättade redan på 1500-talet att Leonardo målade Francesco del Giocondos hustru Lisa. Vasaris uppgifter har stöd i ett dokument från 1503, där en samtida antecknar att Leonardo arbetade på en tavla föreställande Lisa.

Ändå fullbordade Leonardo aldrig beställningen så vitt man vet. Han behöll porträttet och tog med sig det till Frankrike, där han dog 1519. Kung Frans I köpte det därefter. Därför har konstnärer genom tiderna diskuterat andra tolkningar av modellen, men de flesta forskare håller fast vid Lisa Gherardini.

Vad som gör bilden speciell

Porträtt i Florens visade vanligen personen i profil. Leonardo vred i stället kroppen i tre fjärdedelar och lät blicken möta betraktarens. Kvinnan sitter i en pyramidformad komposition med händerna vilande framför sig, och bakom henne breder ett drömskt landskap ut sig, med en väg och en bro som försvinner i dunst. Perspektivet i landskapet blir blåare och suddigare ju längre bort det ligger, så kallat luftperspektiv.

Det mest berömda draget är sfumato, de mjuka övergångarna runt mungipor och ögonvrår som gör att leendet verkar förändras beroende på var man tittar. Leonardo byggde ansiktet av många tunna oljelasyrer. Se tekniker för mer om oljemåleriets möjligheter.

Stölden som gjorde henne världsberömd

Mona Lisa var respekterad men inte världens mest berömda bild före 1911. Den 21 augusti det året stals den från Louvren av Vincenzo Peruggia, en italiensk glasmästare som hade arbetat i museet. Tidningar över hela världen skrev om stölden och bilden publicerades överallt. Peruggia gömde målningen i över två år, men greps 1913 när han försökte sälja den i Florens, och den återlämnades till Paris.

Därmed blev Mona Lisa en ikon. Hon har sedan dess hänvisats till, parodierats och imiterats i otaliga sammanhang. Marcel Duchamp ritade 1919 mustasch på ett vykort av henne, ett av dadaismens mest kända skämt. Andy Warhol upprepade henne i silkscreen på 1960-talet, vilket påminde om hur ofta bilden reproducerats.

Att se henne i dag

Miljontals besökare tittar på den varje år. Målningen hänger bakom skyddsglas i en särskild sal på Louvren, och många blir förvånade över att den är så liten. Det gör att den bästa upplevelsen ofta är att studera den på nära håll i högupplösta bilder eller att jämföra med andra renässansporträtt; se porträttet som tema och renässansen.

Mona Lisa bör också ses i sitt sammanhang. Leonardos Nattvarden bygger på samma noggranna iakttagelse, och Rafael lärde sig av honom, bland annat i Skolan i Aten. Frågan om hur ofta Leonardo använde gyllene snittet i verket är omtvistad; läs guiden om gyllene snittet. Epoken beskrivs under renässansen och den italienska renässansen.

Så känner du igen den

Övning

Vad hände med Mona Lisa 1911?