Leonardo och Michelangelo – rivaler med olika konstsyn

Skillnaden mellan Leonardo da Vinci (1452–1519) och Michelangelo (1475–1564) är att Leonardo var målare, forskare och uppfinnare som sökte ljuset, luften och det mjuka i Mona Lisa och Nattvarden, medan Michelangelo främst såg sig som skulptör och byggde allt kring den kraftfulla människokroppen, i David och Sixtinska kapellets tak. De var verksamma i Florens samtidigt kring 1504, fick i uppdrag att måla var sin stridsscen i samma sal och tyckte inte om varandra.

Fakta

Två generationer i samma stad

Leonardo föddes 1452 i Vinci utanför Florens och utbildade sig i Verrocchios verkstad. Han var en generation äldre än Michelangelo, som föddes 1475 och växte upp i Florens nära familjen Medici. När Leonardo kom tillbaka till Florens omkring 1500, efter nästan tjugo år i Milano, var han redan berömd för Nattvarden. Michelangelo hade nyss blivit känd i Rom för sin Pietà och var på väg att hugga David.

I appens nätverk och på konstnärssidorna syns deras verksamhetsorter år för år. De var i Florens samtidigt från 1501 till 1505 och sedan i Rom några år kring 1513–1516, innan Leonardo flyttade till Frankrike, där han dog 1519. Michelangelo levde ytterligare 45 år.

Rivaliteten

När David var klar 1504 tillsattes en kommitté av konstnärer för att bestämma var statyn skulle stå, och Leonardo var en av dem. Samma år fick båda i uppdrag att måla var sin stor stridsscen på väggarna i rådssalen i Palazzo Vecchio: Leonardo slaget vid Anghiari, Michelangelo slaget vid Cascina. Det var en tävling mellan stadens två mest berömda konstnärer, och hela Florens följde den.

Ingen av målningarna blev färdig. Leonardo experimenterade med en ny teknik som inte höll, och Michelangelo kallades till Rom av påven innan han hunnit längre än till en kartong. Båda förlorades, och vi känner dem i dag genom kopior och skisser. Enligt en samtida anekdot hånade Michelangelo öppet Leonardo för att han aldrig fullbordat sin stora ryttarstaty i Milano. Konkurrensen var verklig.

Leonardo: ljuset, luften och det ofullbordade

Leonardo ansåg att måleriet var den högsta konsten, eftersom det kunde visa allt som ögat ser: ljus, skugga, luft och avstånd. Han studerade anatomi, växter, vatten och fåglars flykt och fyllde tusentals sidor med anteckningar i spegelskrift. I måleriet utvecklade han sfumato, de mjuka övergångarna utan skarpa konturer, som gör leendet i Mona Lisa omöjligt att fastställa. Se guiden sfumato och chiaroscuro och guiden om Mona Lisa.

Han arbetade långsamt och lämnade mycket ofullbordat. Bara omkring femton–tjugo målningar anses i dag vara helt eller delvis hans. Nattvarden målade han med en egen teknik på torr puts för att kunna arbeta i lugn takt, och den började flagna redan under hans livstid; läs mer i guiden om Nattvarden.

Michelangelo: kroppen och marmorn

Michelangelo såg sig själv som skulptör. Han menade att figuren redan fanns i stenen och att hans uppgift var att befria den. David, 517 centimeter hög och huggen ur ett block som andra gett upp, visar vad han ville: en ideal, spänd kropp i vila före striden. Han hävdade, tvärtemot Leonardo, att skulpturen stod över måleriet.

Ändå blev han tvungen att måla. Sixtinska kapellets tak, 1508–1512, gjorde han motvilligt på uppdrag av påven Julius II; i en dikt klagade han över arbetet och skrev att han inte var någon målare. Men även där är det kroppen som bär allt. I Adams skapelse är figurerna skulpterade med färg, med tydliga konturer och muskler, och himlen är nästan tom. Senare blev han arkitekt, med Biblioteca Laurenziana i Florens och kupolen på Peterskyrkan i Rom.

Två sätt att se

Hos Leonardo är gränsen mellan figur och omgivning mjuk. Ljuset flyter, bakgrunden försvinner i blått dis, och människorna verkar tänka. Hos Michelangelo är konturen skarp och kroppen fyller bilden. Rörelsen sitter i musklerna, i vridningen av en axel, och samtiden talade om hans terribilità, det överväldigande och nästan skrämmande i hans verk.

Den som lärde av båda var Rafael, som kom till Florens 1504. I Skolan i Aten sägs Platon ha fått Leonardos drag, och den grubblande Herakleitos i förgrunden brukar tolkas som ett porträtt av Michelangelo. Se guiden Skolan i Aten – vem är vem och Vad är renässansen?

Var du ser dem

Leonardos verk finns utspridda: Mona Lisa i Louvren, Nattvarden i Santa Maria delle Grazie i Milano, Bebådelsen och Konungarnas tillbedjan i Uffizierna i Florens. Michelangelo är lättare att samla: David i Accademia och Medicikapellen i Florens, Pietà, Sixtinska kapellet och Peterskyrkan i Rom.

I Florens kan du på en dag se platserna där de tävlade; guiden Konst att se i Florens visar vägen. Epoken finns i det italienska spåret under renässansen.

Så skiljer du dem åt

Övning

Vilket uppdrag fick Leonardo och Michelangelo samtidigt i Florens?