Skillnaden mellan renässans och barock

Renässansens konst strävar efter balans, klara konturer och lugna, symmetriska kompositioner, medan barocken söker rörelse, djup och dramatiskt ljus. Renässansen visar ett idealt tillstånd, barocken ett laddat ögonblick. Mellan dem ligger manierismen, ungefär 1527–1600.

Fakta

Två olika ideal

Renässansens konstnärer ville skapa en ordnad, begriplig värld. Med centralperspektivet kunde de bygga upp ett rum där allt har sin plats, och de hämtade sina ideal om proportion och harmoni från antiken. Figurerna står ofta stilla och värdigt, kompositionen är symmetrisk och bilden fungerar som ett fönster man ser in genom.

Barocken vill i stället gripa tag i betraktaren. Rummet sträcker sig ut mot oss, ljuset faller dramatiskt och vi ser handlingen i dess mest laddade ögonblick. Där renässansen visar hur något är, visar barocken vad som händer.

Wölfflins fem begreppspar

Den schweiziske konsthistorikern Heinrich Wölfflin formulerade 1915 skillnaden i fem begreppspar som fortfarande används. Renässansen är linjär, med skarpa konturer, medan barocken är målerisk, där formerna flyter samman i ljus och skugga. Renässansen bygger bilden i plan parallella med bildytan, barocken i djupled med diagonaler.

Renässansens bild är sluten, avgränsad av ramen, medan barockens är öppen och verkar fortsätta utanför. Hos renässansen har varje del sitt eget värde, hos barocken underordnas delarna en helhet. Till sist strävar renässansen efter absolut klarhet, medan barocken gärna låter delar av bilden försvinna i mörker. Begreppen är förenklingar, men de skärper blicken.

Jämför två verk

I Nattvarden placerar Leonardo da Vinci Kristus i mitten, framför ett fönster där alla perspektivlinjer möts. Lärjungarna är ordnade i grupper om tre på båda sidor, och trots dramatiken i stunden är bilden i balans. I Skolan i Aten bygger Rafael upp ett lika ordnat rum kring Platon och Aristoteles.

Jämför med Caravaggios Matteus kallelse eller Rubens Korsnedtagningen. Hos Caravaggio skär ljuset diagonalt genom ett mörkt rum, hos Rubens glider Kristi kropp ner längs en diagonal av armar och lakan. Samma skillnad syns i skulpturen: Michelangelos David står i vila före striden, medan Berninis David från 1620-talet är fångad mitt i kastet.

Varför konsten förändrades

Skiftet hade flera orsaker. Efter reformationen ville den katolska kyrkan ha bilder som rörde de troende, och tridentinska mötet (1545–1563) krävde att konsten skulle vara tydlig och gripande. Samtidigt växte nya beställare fram: furstar som ville visa makt och, i Nederländerna, borgare som köpte målningar till sina hem.

Konstnärerna själva sökte också nya vägar. I Bologna öppnade bröderna Carracci på 1580-talet en akademi där eleverna tecknade efter levande modell, och Annibale Carracci målade takfresker i Palazzo Farnese i Rom som blev en förebild för barockens takmåleri. Caravaggio gick åt ett annat håll, med naturalism och skarpt ljus. Båda vägarna ledde bort från högrenässansens lugna balans.

Arkitekturen och vägen mellan dem

Samma skillnad finns i byggnaderna. Bramantes Tempietto i Rom är ett runt, fullkomligt balanserat tempel, medan Borrominis San Carlo alle Quattro Fontane har en fasad som böljar in och ut. Läs mer i guiderna om renässansens och barockens arkitektur.

Övergången var inte plötslig. Under manierismen töjde konstnärer som Parmigianino och El Greco renässansens ideal med långsträckta figurer och oroliga kompositioner. Det var först med Caravaggio och Carracci kring år 1600 som barocken tog form.

Så skiljer du dem åt

Övning

En skulptur visar David mitt i kastet med kroppen vriden och blicken spänd. Vilken epok hör den troligen till?