Känna igen 1800-talets stenstad: fasader, gårdar och stilar

Stenstaden är de slutna kvarteren av fyra- och femvåningshus i puts, tegel och sten som byggdes i svenska städers centrum från 1870-talet till omkring 1910. Du känner igen den på raka gator och esplanader, hus som står vägg i vägg kring en gård, en tung bottenvåning med kvaderrustik, rik dekor i cement eller sandsten, burspråk, balkonger med smidesräcken, tornhuvar på hörnhusen och stora ekportar. Fasaderna är oftast i historicism, framför allt nyrenässans och nybarock, och de senare husen i jugend. Bakgrunden är byggnadsstadgan 1874, som krävde hus av sten i städernas kärnor.

Fakta

Varför städerna byggdes i sten

Under 1800-talets andra hälft växte Sveriges städer snabbt, när industrin byggdes ut och människor flyttade in från landsbygden. Malmarna runt Stockholms Gamla stan bestod länge av låga trähus och gårdar, och bränder och kolera var ständiga hot. Paris hade under Haussmann visat hur en stad kunde förvandlas med breda boulevarder, och 1866 lade en kommitté under Albert Lindhagen fram en plan för Stockholm med raka gator, esplanader och stora platser. Den gav huvuddragen åt Östermalm, Vasastan och Kungsholmen.

Byggnadsstadgan 1874 gällde alla rikets städer. Den krävde stadsplaner, bredare gator och att hus i stadskärnorna skulle byggas av obrännbart material. Det blev startskottet för en byggboom under 1870- och 80-talen, där byggmästare och fastighetsspekulanter byggde kvarter för kvarter. I Sundsvall byggdes efter den stora branden 1888 en hel stadskärna i sten, som också kallas Stenstaden. Tiden beskrivs under epoken Järnvägen och stenstaden.

Fasaden: fot, kropp och huvud

Ett stenstadshus är byggt som en klassisk fasad, med samma ord som ett renässanspalats. Läs det nedifrån, som i fasadritningen i grunderna: sockeln, en bottenvåning med rustik, alltså horisontella fogar i putsen som ska se ut som tunga stenblock, en stor portal, våningsband mellan våningarna, fönsteromfattningar som blir rikare ju finare våningen är, balkonger, gesims och överst ett mansardtak med takkupor. Mittpartiet skjuter ofta fram som en risalit och kröns av en fronton.

Mycket av dekoren är inte huggen sten. Ornamenten gjöts i cement eller trycktes i plåt och kunde beställas ur kataloger, och puts målades och fogades för att likna sandsten. Typiska drag är burspråk, utskjutande fönster i en eller flera våningar, och hörnhus med torn och lanterniner som markerar gathörnet. Ordet för hela miljön finns i ordlistan under stenstad, och delarna förklaras närmare i guiden om fasadens delar.

Bakom fasaden: paradvåning och gårdshus

Stenstadens kvarter är slutna. Husen står vägg i vägg längs gatan, och bakom dem ligger en gård med gårdshus. Mot gatan låg stora våningar för de välbärgade, med salong och matsal i fil, kakelugnar och en jungfrukammare intill kökstrappan. Gårdshusen hade små lägenheter, ofta ett rum och kök, för arbetare och tjänstefolk, och trångboddheten där var ofta svår. Samma hus kunde alltså rymma hela samhällets skala.

I Göteborg utvecklades en egen variant, landshövdingehuset: en bottenvåning i sten och två våningar i trä ovanpå. Byggnadsordningen krävde stenhus, men landshövdingen kunde ge dispens, och huset klarade ändå brandkraven. Känn igen det på den putsade eller stenklädda bottenvåningen och de panelklädda övervåningarna. Landshövdingehus byggdes i Haga, Majorna och Landala och ända fram till 1940-talet.

Datera huset efter stilen

Stenstaden byggdes under drygt fyrtio år, och stilen avslöjar när. 1870- och 80-talens hus är ofta i nyrenässans, med symmetriska fasader, rundbågiga eller raka fönster med frontoner, pilastrar och kvaderrustik. Kring 1890 blir dekoren tyngre och mer skulptural, med nybarockens svängda gavlar och kraftiga konsoler. De offentliga husen följer samma mönster: Nationalmuseum från 1866 i nyrenässans, Riksdagshuset från 1905 i nybarock. Strandvägen i Stockholm, bebyggd från 1880-talet, blev stadens finaste adress, där Isak Gustaf Clason ritade Bünsowska huset efter franska slott.

Efter sekelskiftet ändras uttrycket. Jugend ger mjukt svängda linjer, växtornament och asymmetriska fasader, och nationalromantiken ersätter putsen med mörkt tegel och natursten. Samtidigt kritiserades det raka rutnätet. Planerare som Per Olof Hallman, inspirerade av österrikaren Camillo Sitte, förespråkade svängda gator och varierade stadsrum, som i Lärkstaden kring Engelbrektskyrkan. Ett hus vid en krokig gata från 1910-talet är alltså oftast yngre än ett vid en rak esplanad.

Titta efter: avputsade och återskapade fasader

Under 1900-talets mitt sågs dekoren som förlegad, och många stenstadshus avputsades: ornamenten slogs bort och fasaden fick en slät yta. Ser du ett hus från 1880-talet med 1880-talets proportioner, höga fönster och tunga gesimser men helt släta väggar, har det troligen rensats. Delar av stenstaden revs också på 1950- och 60-talen. I dag hör kvarteren till de mest eftertraktade bostadsmiljöerna i landet, och dekoren återskapas ibland efter gamla ritningar och fotografier.

Gå en sväng i en stenstad och pröva: hitta en kvaderrustik bottenvåning, ett burspråk, ett hörntorn och en ekport. Titta på taket och avgör om det är ett mansardtak; takformerna finns i guiden om takformer. Mer om stadsplanerna i guiden om stadsplanering genom historien, om stilarna i guiden om historicism och om Haussmanns förebild i guiden om arkitektur i Paris. Är du osäker på ett hus finns fler tumregler i Vilken stil är mitt hus?

Så känner du igen stenstaden

Övning

Vilken lag gjorde att svenska städer fick slutna kvarter av stenhus?