Wien 1900: Secessionen, Otto Wagner och jugend i Wiens arkitektur

Wien 1900 är namnet på de år kring sekelskiftet då Wiens konstnärer och arkitekter bröt med Ringstrassens lånade stilar och skapade en egen jugend, kallad secession. De viktigaste byggnaderna är Joseph Maria Olbrichs Secessionsbyggnad från 1898 med sin förgyllda kupol av lagerblad, Otto Wagners Majolikahus från 1899 och Postsparkasse från 1906, och Adolf Loos Looshaus från 1911. Samtidigt grundade Josef Hoffmann och Koloman Moser Wiener Werkstätte 1903, och Gustav Klimt målade Kyssen.

Fakta

Ringstrassen och uppbrottet 1897

När Wiens gamla stadsmur revs från 1857 anlades Ringstrassen i dess ställe, en paradgata kantad av offentliga byggnader i historiska stilar: ett nygotiskt rådhus, ett parlament i grekisk stil, en opera och museer i nyrenässans. Den var historicismens största triumf. För den unga generationen kring 1890 var den också en maskerad, där moderna byggnader klätts i gamla kläder.

År 1897 lämnade en grupp konstnärer, bland dem Gustav Klimt, Koloman Moser, Josef Hoffmann och Joseph Maria Olbrich, den etablerade konstnärsföreningen och bildade Secessionen, efter latinets ord för utbrytning. De ville föra in utländsk modern konst i Wien, utplåna gränsen mellan fin konst och konsthantverk och skapa en stil för sin egen tid. Wien 1900 är den österrikiska motsvarigheten till jugenden i resten av Europa, men den blev tidigt stramare och mer geometrisk.

Secessionen: ett tempel för den nya konsten

Föreningens utställningshus, Secessionsbyggnaden, ritades av Joseph Maria Olbrich och byggdes på mindre än ett år, 1897–1898. Den är en vit, nästan kubisk byggnad med slutna väggar och en kupol av förgyllda lagerblad i smide. Över ingången står föreningens motto: Der Zeit ihre Kunst, der Kunst ihre Freiheit, tiden sin konst, konsten sin frihet. Wienarna kallade kupolen för kålhuvudet.

I källaren finns Klimts Beethovenfris, målad för en utställning 1902. Byggnaden ligger vid Karlsplatz, ett stenkast från barockens Karlskirche, och den som står mellan dem kan se två hundra års skillnad på en gång. Olbrich flyttade senare till Darmstadt och ritade konstnärskolonin på Mathildenhöhe.

Otto Wagner: från jugend till modernism

Otto Wagner var redan över femtio år och en etablerad arkitekt när han 1896 i boken Moderne Architektur krävde att arkitekturen skulle utgå från modernt liv, nya material och nya konstruktioner. Han ritade stationerna till Wiens stadsbana, bland dem de två paviljongerna vid Karlsplatz, och anslöt sig till Secessionen 1899. Han var lärare till en hel generation, bland dem Olbrich och Hoffmann.

Vid Linke Wienzeile, längs Naschmarkt, byggde han två hyreshus 1898–1899. Majolikahuset har en fasad klädd med glaserade plattor i ett mönster av blommor och rankor, och grannhuset har förgyllda medaljonger av Koloman Moser. Några år senare tog han steget mot modernismen med Österrikiska postsparbanken, 1904–1906. Fasaden är klädd med tunna marmorplattor fästa med synliga bultar med huvuden av aluminium, och kassahallen har glastak, glasgolv och varmluftsdon av aluminium. Wagner ritade allt i huset, ända ner till fåtöljerna.

Adolf Loos och huset utan ögonbryn

Adolf Loos gick längre än Wagner och vände sig mot Secessionen själv. I föredraget Ornament och brott, som han höll 1910, hävdade han att ornament var slöseri och att en modern människa inte behövde det. När han samma år byggde ett affärs- och bostadshus vid Michaelerplatz, mitt emot kejsarens slott Hofburg, var de övre våningarna släta, vitputsade och utan fönsteromfattningar.

Looshaus väckte skandal och kallades huset utan ögonbryn. Bygget stoppades en tid tills Loos gått med på att sätta upp blomlådor under fönstren. Bottenvåningarna är ändå klädda med dyrbar grönådrad marmor, och inne arbetade Loos med rum på olika nivåer. Huset pekar rakt fram mot funktionalismen och mot tanken att formen ska följa funktionen.

Wiener Werkstätte: allt är formgivning

Josef Hoffmann och Koloman Moser grundade 1903 Wiener Werkstätte tillsammans med mecenaten Fritz Waerndorfer, efter förebild från den engelska Arts and Crafts-rörelsen. Verkstäderna gjorde möbler, silver, smycken, textilier och bokband efter arkitekternas och konstnärernas ritningar, med enkla geometriska former, svart och vitt och rutnät som kännetecken. Formgivarna Josef Hoffmann och Koloman Moser finns i designdelen, liksom Mosers kubiska fåtölj och guiden om Wiener Werkstätte.

Det fullständigaste allkonstverket byggdes utanför Wien: Palais Stoclet i Bryssel, 1905–1911, där Hoffmann ritade huset och verkstäderna allt i det, med mosaikfriser av Klimt i matsalen. Medan palatset byggdes målade Klimt Kyssen, 1907–1908, och i Wien arbetade de unga konstnärerna Egon Schiele och Oskar Kokoschka. Wien 1900 tog slut med första världskriget: Klimt, Wagner, Moser och Schiele dog alla 1918.

Att se Wien 1900 i dag

Börja vid Karlsplatz med Wagners stationspaviljonger, Karlskirche och Secessionsbyggnaden, och gå längs Naschmarkt till Majolikahuset. Looshaus ligger vid Michaelerplatz i Innere Stadt och Postsparkasse vid Georg-Coch-Platz nära Ringstrassen. Klimts Kyssen finns i Belvedere, och Wiener Werkstättes föremål visas på museet för tillämpad konst, MAK. Byggnaderna finns på kartan och perioden i den österrikiska tidslinjen.

Så känner du igen Wien 1900

Övning

Vilken byggnad i Wien kallades huset utan ögonbryn för sina fönster utan omfattningar?