Palladio och palladianismen: villor, templet och symmetrin

Andrea Palladio (1508–1580) var en italiensk renässansarkitekt i Veneto som ritade villor och kyrkor efter antika förebilder, med tempelfasader, symmetri och strikta proportioner. Palladianismen är den stil som växte fram ur hans byggnader och hans bok Fyra böcker om arkitektur, och den spreds över Europa och Amerika.

Fakta

Stenhuggaren som blev arkitekt

Palladio föddes i Padua och började som stenhuggare. Poeten och humanisten Gian Giorgio Trissino i Vicenza upptäckte hans begåvning, gav honom en humanistisk utbildning och namnet Palladio, efter visdomens gudinna Pallas Athena. Han reste till Rom och studerade antika ruiner med noggranna mätningar. Där lärde han sig att läsa Vitruvius och romarnas byggnadsdelar, och han sökte principer, inte bara former.

Resultatet blev villor och palats i Vicenza och på landsbygden i Veneto för rika köpmän och jordägare. Villorna var ofta gårdar med ett herrhus i mitten, där det lilla templet på framsidan visade ägarens bildning. Palladio gjorde därmed den antika tempelfasaden till en vardaglig bostadsfasad. Läs om samtiden i guiden om renässansarkitektur och om Leon Battista Alberti, som banat väg.

Villa Rotonda och proportionerna

Villa Rotonda utanför Vicenza, påbörjad omkring 1566, är hans mest berömda. Huset är helt symmetriskt: en kvadrat med en tempelfasad med joniska kolonner på alla fyra sidor, och en rund sal under en kupol i mitten. Det är ritat som ett utsiktshus, inte ett lantgods. Det blev den mest kopierade byggnaden i västerländsk arkitektur.

Palladio använde enkla matematiska förhållanden för rummens mått, till exempel 3:4:5 eller kvadrater och dubbla kvadrater, och fördelade rummen symmetriskt kring en mittaxel. Kyrkorna San Giorgio Maggiore och Il Redentore i Venedig har samma klarhet. 1570 publicerade han sin bok med planer och snitt över sina egna verk och antika föredömen, vilket gjorde att hans stil kunde spridas utan att någon behövde resa till Italien.

Palladianism i England och Amerika

I England var Inigo Jones den förste som tog hem italiensk klassicism, med Queen’s House i Greenwich och Banqueting House i London på 1600-talet. På 1700-talet blev palladianismen nästan en nationell stil som en reaktion mot den tunga, dramatiska barocken hos Wren, Vanbrugh och Hawksmoor; jämför Blenheim Palace. Lord Burlington och Colen Campbell, som gav ut Vitruvius Britannicus 1715, ledde rörelsen. Burlingtons Chiswick House (1726–1729) är en liten, strikt villa med Palladios Rotonda som mönster.

Georgianska radhus, engelska lanthus och senare British Museum bygger på samma idéer, och möblerna från perioden, som Chippendalestolen, finns i georgianska miljöer. Över Atlanten blev Thomas Jefferson en stor beundrare. Han ritade sitt hem Monticello i Virginia, påbörjat 1769, efter Palladios modeller, och många amerikanska statshus och herrgårdar följer samma mönster.

Känna igen och förstå

Titta efter symmetrin och en central tempelfasad med kolonner och trekantigt gavelfält. Titta på proportioner: fönstren blir mindre i högre våningar, det finns en tydlig piano nobile, huvudvåning, ovanpå en lägre bas. Ett kännetecken är det palladianska fönstret, en bred rundbågad öppning mellan två smalare med raka överstycken, som i själva verket går tillbaka på Sebastiano Serlio.

Palladianismen skiljer sig från barocken genom sin återhållsamhet och från nyklassicismen genom att den utgår från romersk och renässansklassicism snarare än från grekiska förebilder; läs mer i guiderna om nyklassicism i arkitekturen, barockarkitektur och grekisk arkitektur. Samma period beskrivs under renässansen och brittisk historia; se också Versailles som motpol, och John Soane.

Så känner du igen den

Övning

Vilket verk gav Palladios arkitektur internationell spridning?