Swedish Grace eller funkis? Skillnaden förklarad

Swedish Grace, eller nordisk klassicism, är 1920-talets lätta, förenklade klassicism: symmetriska fasader, slät puts, små fönster i stora väggar, tunna kolonner och låga frontoner. Funkis, som slog igenom i Sverige 1930, gör sig av med symmetrin och de klassiska detaljerna och visar i stället husets konstruktion med liggande bandfönster, platta tak, hörnfönster och fri planlösning. Båda stilarna har släta, ljusa väggar, och därför förväxlas de. Övergången från den ena till den andra syns tydligast hos en och samma arkitekt: Gunnar Asplund.

Fakta

Två stilar som ser lika ut på håll

Den nordiska klassicismen växte fram strax före och efter första världskriget. Arkitekterna ville ha något lugnare än nationalromantikens tunga tegel och hämtade förebilder från gustavianska herrgårdar och enkla italienska bondgårdar. Utomlands fick stilen namnet Swedish Grace efter den svenska utställningen i Paris 1925. Husen är putsade i ljusa kulörer, ockra, ljusrött eller vitt, och de klassiska formerna finns kvar men tunnare, lägre och ibland lekfullt förvrängda.

Funktionalismen kom från kontinenten, från Le Corbusiers Villa Savoye och Walter Gropius Bauhausbyggnad. En bärande stomme av betong gjorde att väggen inte längre behövde bära, och den kunde öppnas med långa fönster. Släta ytor har båda stilarna, men av helt olika skäl: i klassicismen är den släta väggen en förenklad klassisk mur, i funkis ett tunt skal kring en stomme.

Asplunds väg från tingshus till utställning

Gunnar Asplund visar övergången bättre än någon annan. Villa Snellman i Djursholm, 1917–1918, ser ut som en enkel herrgård men har fönster som inte sitter i lod med varandra. Tingshuset i Sölvesborg har en rund rättssal i ett fyrkantigt hus. Stadsbiblioteket, 1924–1928, ritades först med en kupol, men Asplund tog bort den, så att bara en cylinder på en kub blev kvar. Klassicismen är här skalad ner till ren geometri, nästan ett steg från modernismen.

Steget togs två år senare. Som chefsarkitekt för Stockholmsutställningen 1930 ritade Asplund lätta paviljonger av glas och stål med flaggor, neonskyltar och en hög reklammast. Funktionalismen slog igenom i Sverige på en sommar, och 1931 gav Asplund och fem andra ut manifestet acceptera. Hans tillbyggnad till Göteborgs rådhus, 1934–1937, visar sedan en mognare modernism, där fasadens raster fortsätter det gamla husets indelning. På Skogskyrkogården finns båda stilarna: det lilla Skogskapellet från 1920 och Skogskrematoriet från 1940.

Fem sätt att se skillnaden

Det första är symmetrin. Ett 1920-talshus har nästan alltid en mittaxel med entrén i mitten och lika många fönster på var sida. Ett funkishus är ordnat efter rummen inuti och därför ofta asymmetriskt. Det andra är fönstren. Den nordiska klassicismen har små, stående fönster, ofta småspröjsade och glest placerade i en stor vägg. Funkis har liggande bandfönster, hörnfönster och ett högt, smalt fönsterband vid trapphuset.

Det tredje är taket. Klassicismen har ofta valmade eller brutna tak med tegel eller kopparplåt, funkis platta tak eller tak med så låg lutning att de inte syns. Det fjärde är detaljerna. Tunna kolonner, låga frontoner, urnor, nischer, obelisker och runda fönster hör till klassicismen. Funkis har i stället relingsräcken av stålrör, utkragande balkonger och skärmtak. Det femte är hur huset står. Klassicismens hus vilar tungt på en sockel, medan funktionalismen gärna lyfter huset på pelare eller låter bottenvåningen dras in.

Fler par att jämföra

Ivar Tengboms Konserthus vid Hötorget, med tio höga korintiska kolonner framför en blå kub, är Swedish Grace i sin mest monumentala form. I Helsingborg kan man se hur en och samma byggnad bytte stil: Sven Markelius vann tävlingen om konserthuset på 1920-talet med ett klassicistiskt förslag, reste 1927 till Bauhaus i Dessau och ritade om huset helt. Det invigdes 1932 som en vit, slät byggnad med glasad foajé.

Samma väg gick Alvar Aalto i Finland, från Arbetarföreningens hus i Jyväskylä 1925 till sanatoriet i Paimio. Svenska exempel på varje stil finns på sidorna om epokerna Swedish Grace och funkis, och designdelen visar samma skifte i glas, möbler och porslin under Swedish Grace och funkis. Mer om varje stil för sig finns i guiderna om nordisk klassicism och funktionalism.

Svårt att avgöra? Så gör du

Många hus från åren kring 1930 står mitt emellan: ett symmetriskt hus med platt tak, eller ett funkishus med sadeltak och spröjsade fönster. Den svenska funktionalismen är ofta mjukare än den på kontinenten, med tegel, trä och omsorgsfulla smiden. Börja då med fönstren. Är de stående och sitter i jämna rader med stora väggytor emellan lutar huset åt klassicismen. Går de i band eller runt hörnet är det funkis, oavsett taket.

Titta sedan på entrén. En entré med omfattning, kanske en liten fronton eller en rundbåge, är klassicismens. En entré under ett utkragande skärmtak, gärna vid sidan av fasaden, är funktionalismens. För fler tumregler om takformer, fönster och material finns guiden Vilken stil är mitt hus?.

Swedish Grace eller funkis

Övning

Vilket drag hör till funkis men inte till Swedish Grace?