Prerafaeliterna: engelsk konst före Rafael

Prerafaeliterna var en grupp brittiska konstnärer som 1848 bildade Pre-Raphaelite Brotherhood. De ville återvända till den detaljrika, ärliga och färgstarka konst som fanns före Rafael och föredrog noggrann naturstudie, medeltida och litterära motiv samt allvarliga religiösa och moraliska ämnen.

Fakta

Brödraskapet 1848

Hösten 1848 bildade tre unga studenter vid Royal Academy i London, Dante Gabriel Rossetti, John Everett Millais och William Holman Hunt, en hemlig sammanslutning som de kallade Pre-Raphaelite Brotherhood, ett brödraskap med fyra andra medlemmar. De tyckte att akademins konst, med sina mörka toner och teatrala poser, hade gått fel sedan Rafaels tid, och de ville tillbaka till tidigare konst, där varje blad och varje tyg målades med omsorg.

Namnet var en provokation. Rafael var akademins hjälte, och att kalla sig prerafaelit betydde att man ville tillbaka till de tidiga italienska målarna före honom. Rörelsen fick snabbt stöd av kritikern John Ruskin, som uppmanade målare att vara trogna mot naturen.

Sanning mot naturen

Prerafaeliterna studerade växter, ansikten och kläder med nästan vetenskaplig noggrannhet. Millais målade Ophelia 1851–1852 vid en flod i Surrey, och modellen, Elizabeth Siddal, fick ligga i ett badkar med varmt vatten i ateljén, enligt traditionen så länge att hon blev sjuk. Bilden visar Shakespeares drunknande Ophelia omgiven av exakt målade blommor, var och en med sin symbolik.

Färgerna är klara och ljusa. Ett av målarnas knep var att måla på en våt vit grund som lyste igenom färgen. Holman Hunts Världens ljus, med Kristus som bankar på en igenväxt dörr, är ett exempel på deras religiösa allvar, och Ford Madox Brown skildrade i Work 1852–1865 hela det viktorianska samhället vid vägarbete på Hampstead.

Rossetti, Burne-Jones och medeltidsdrömmen

Rossetti sökte sig under 1850-talet bort från exakt iakttagelse mot sensuella, poetiska bilder av kvinnor med tunga hårmassor, ofta med sin musa Jane Morris eller Elizabeth Siddal som modell. Beata Beatrix, påbörjad efter Siddals död 1862, är ett vemodigt minnesverk. Rossetti var också poet, och han illustrerade sina egna diktverk.

Edward Burne-Jones tog över den medeltida drömmen i en mjukare, mer dekorativ tonart, och John William Waterhouse målade långt senare, 1888, Lady of Shalott, en av de mest reproducerade viktorianska bilderna. Dikten av Tennyson blev en favoritkälla, liksom legenderna kring kung Arthur och Dante. Burne-Jones konst påverkade symbolisterna på kontinenten.

Från måleri till hantverk

Rörelsens idéer blev större än målningen. William Morris var vän med Burne-Jones och Rossetti, och hans tapeter och tyger, som Strawberry Thief, bygger på samma förtjusning i natur, medeltid och noggrannhet. Morris dotter May Morris och konstnärer som William De Morgan förde idén vidare. Rörelsen blev en del av Arts and Crafts; läs guiden om Arts and Crafts och se Morrisstolen och Red House i designdelen.

Prerafaeliterna är viktiga därför att de var en av de första grupper som organiserade sig mot konstetablissemanget, och därför att de visade hur måleri, design och litteratur kunde samarbeta. Läs om tiden under viktoriansk konst och jämför med romantiken; mellan romantiken och symbolismen glöms de ofta bort.

Så känner du igen den

Övning

Vad betyder namnet Pre-Raphaelite Brotherhood?