Symbolismen i konsten: drömmar, myter och inre bilder

Symbolismen är en konströrelse och litterär strömning från 1880- och 1890-talen som vänder sig mot realism och naturalism. Konstnärerna ville måla idéer, drömmar och stämningar med hjälp av symboler och antydningar, och bilderna är ofta mystiska, vemodiga eller bisarra.

Fakta

En reaktion mot verkligheten

Symbolismen föddes ur poesin. Den franske skalden Charles Baudelaire hade i dikten Correspondances talat om att naturen är ett tempel där dofter, färger och ljud svarar mot varandra, och Stéphane Mallarmé och Paul Verlaine tog upp tonen. 1886 publicerade Jean Moréas ett symbolistiskt manifest i Le Figaro. Samma år höll impressionisterna sin sista gemensamma utställning, och en ny generation ville göra något annat än att återge ljuset.

Symbolisterna tyckte att naturalismens och impressionismens ytliga verklighet var otillräcklig. De ville fånga idén bakom det synliga, som död, begär, ångest och längtan. Det gjorde de genom symboler som kunde tolkas på flera sätt: en blomma, en ensam gestalt, en blick, en sjö. Därför är symbolistiska bilder ofta svåra att sätta ord på, och det är avsiktligt.

Fransmännen och Belgarna

Gustave Moreau målade bibliska och mytologiska scener, som Salomé, i ett glödande, juvelliknande detaljrikedom som mer liknar en dröm än historia. Odilon Redon gjorde svarta kolteckningar och litografier med ett öga som svävar som en ballong och andra underliga varelser, och sedan, på äldre dagar, pastellbilder i klara färger. Paul Gauguin, som hade dragit sig undan till Tahiti, målade platta, symboliska färgfält med frågan Varifrån kommer vi? Vilka är vi? Vart går vi?

I Belgien målade James Ensor karnevalsmasker och skelett, och i Schweiz gav Ferdinand Hodler gestalter rytm och upprepning. Arnold Böcklins Dödens ö, i flera versioner från 1880 och framåt, med en roddbåt som närmar sig en klippö med cypresser, blev symbolismens mest kända bild och hängde i många hem i Europa.

Symbolism i Norden och Wien

I Sverige sammanfaller symbolismen med nationalromantiken. Ernst Josephson målade Strömkarlen 1884, en naken, kuslig älvman som spelar fiol i ett vattenfall, och den väckte både beundran och förargelse. Prins Eugen gav landskapet själ i Molnet, där ett ensamt moln hänger över en dunkel skog. Under 1900-talets första år gick Hilma af Klint än längre med abstrakta, andliga kompositioner som De tio största.

I Finland hämtade Akseli Gallen-Kallela bilder ur eposet Kalevala, och i Danmark gjorde Vilhelm Hammershøi tysta, grå rum där tiden verkar stå stilla. Edvard Munch hör hemma både här och i expressionismen, och i Wien förde Gustav Klimt med Kyssen symbolismen mot guld, mönster och erotik inom Wiensecessionen.

Arvet

Symbolismen lade grunden för mycket av det som kom efter. Munch och andra förde den vidare till expressionismen, och drömbilderna och det undermedvetna återkom hos surrealisterna. Dess sinne för ornament och kurvor påverkade också jugendstilen i konst, arkitektur och formgivning; läs om jugend i arkitekturen.

Ofta sammanfaller symbolismen med den tid som kallas postimpressionismen, och i Sverige med Opponenternas efterföljare. Läs också om skillnaderna i guiden om postimpressionism. Symbolismen är bra att känna igen när en bild verkar säga mer än den visar.

Så känner du igen den

Övning

Vad ville symbolisterna framför allt skildra?