Från gotik till renässans – skillnaden i måleriet

Skillnaden mellan gotik och renässans i måleriet är synen på rummet och människan. Gotisk konst (ca 1150–1400) ställer heliga figurer mot guldgrund, gör de viktigaste störst och berättar med tecken. Renässansens måleri (från ca 1420) bygger ett rum med centralperspektiv, ger figurerna tyngd, anatomi och skuggor och placerar dem i ett verkligt landskap. Övergången började med Giotto omkring 1305 och var fullbordad med Rafaels Skolan i Aten 1511.

Fakta

Gotiken: guld, tecken och betydelse

Det gotiska måleriet i Italien fanns på altartavlor, i handskrifter och på kyrkväggar. Målare som Cimabue och Duccio målade Madonnan på tron mot en bakgrund av bladguld. Guldet var inte en himmel utan ett tecken för det gudomliga, ett ljus som inte hör till någon plats. Rummet är grunt, och figurerna står på varandras axlar snarare än bakom varandra.

De viktigaste personerna målades störst, Maria större än helgonen och helgonen större än donatorerna. Det kallas betydelseperspektiv. Figurerna är smala, med långa, mjuka veck, och deras kroppar har lite vikt. Bilden skulle inte se ut som verkligheten utan visa en högre verklighet, och man läste den med hjälp av attribut och gester. Se epoken gotiken.

Giotto: det första steget

Omkring 1305 målade Giotto kapellet i Padua med scener ur Marias och Kristi liv. I Klagan över den döde Kristus sitter människor runt den döde Kristus, och de sörjer på riktigt. De böjer sig, kastar ut armarna, gråter. Två figurer sitter med ryggen mot oss, så att vi nästan sitter i kretsen själva. Kropparna har tyngd, och kläderna faller i stora veck över dem.

Bakgrunden är fortfarande inte ett riktigt landskap, och himlen är platt blå. Men Giotto gav måleriet människor av kött och blod, och hans samtida förstod att något nytt hade hänt. Därför står han på gränsen: gotisk i tid, men renässansens förebild. Han målade i äkta fresk; läs mer i guiden om fresk, tempera och olja.

Perspektivet: ett rum att gå in i

Det avgörande steget togs i Florens på 1420-talet. Arkitekten Filippo Brunelleschi visade hur alla linjer som går in i djupet möts i en enda punkt, flyktpunkten, och Masaccio använde metoden i fresken Treenigheten i Santa Maria Novella, omkring 1427. Där ser väggen ut att öppna sig mot ett kapell med tunnvalv. Leon Battista Alberti skrev 1435 boken Om måleriet, där han beskrev bilden som ett fönster mot världen.

Med perspektivet blev storleken en fråga om avstånd, inte om betydelse. Det som är långt borta målas litet, även om det är ett helgon. Förklaringsbilden nedan visar hur flyktpunkterna fungerar, och Se på konst: perspektiv och guiden om centralperspektiv går djupare.

Renässansen: kroppar, antiken och landskap

Renässansens målare studerade anatomi och antikens skulptur för att få kroppen rätt. De byggde upp volym med ljus och skugga, och bakgrunden blev ett landskap med luft och avstånd. Motiven vidgades: förutom Bibeln och helgonen kom antikens myter, som i Botticellis Venus födelse från omkring 1485, och porträtt av verkliga människor.

Höjdpunkten är Rafaels Skolan i Aten från 1511, där antikens filosofer står i en väldig arkitektur med perspektivlinjer som möts mellan Platon och Aristoteles. Inget guld, inga stora och små efter rang, bara människor i ett rum som ser ut att fortsätta bakom väggen. Läs Vad är renässansen?

I norr och i Sverige

I Flandern skedde förnyelsen på ett annat sätt. Jan van Eyck hade inget matematiskt perspektiv, men med oljefärgen kunde han återge ljus på metall, glas och päls så exakt att rummet i Arnolfiniporträttet från 1434 känns verkligt. Formerna, med spetsbågar och långa veck, är ännu gotiska; iakttagelsen är redan ny.

I Sverige varade gotiken länge. När Botticelli målade Venus födelse målade Albertus Pictor valv i Mälardalens kyrkor, med platta figurer och tydliga konturer, som Döden spelar schack i Täby. Och Bernt Notkes Sankt Göran och draken i Storkyrkan från 1489 är sengotik i sin mest dramatiska form. Se Svensk medeltid och guiden om altarskåpets delar.

Titta efter skillnaden

Börja med bakgrunden. Är den guld, eller mönstrad som en vägg, är bilden troligen gotisk. Är det ett landskap med horisont eller ett rum med golv som går in i djupet, är den troligen från renässansen. Titta sedan på storlekarna: är de viktigaste figurerna större än de andra, trots att de står lika nära?

Titta sist på kropparna. Står figurerna lätt på tå, utan vikt, med svängda kroppar och långa veck, är det gotik. Har de tyngd, står de på marken med kroppen vilande på ena benet och kastar de skugga, är det renässans. Samma övergång syns i arkitekturen; läs romansk och gotisk arkitektur, och i Florens kan du se hela vägen; se Konst att se i Florens.

Så skiljer du dem åt

Övning

Vad betyder betydelseperspektiv i gotisk konst?