Skillnaden mellan barock och rokoko – i måleri, arkitektur och möbler

Den största skillnaden mellan barock och rokoko är tyngden. Barocken (ca 1600–1720) är monumental, symmetrisk och dramatisk, gjord för kyrkor och kungamakt. Rokokon (ca 1720–1770) växte ur den men är lätt, ljus och asymmetrisk, med pastellfärger, snäckornament och intima rum. Barocken vill övertyga, rokokon vill behaga.

Fakta

Samma rötter, olika temperament

Rokokon är ingen motsats till barocken utan en fortsättning i mindre skala. Båda använder kurvor, guld, rörelse och ett överflöd av ornament. Skillnaden ligger i vad de vill. Barocken uppstod i Rom kring år 1600, när den katolska kyrkan ville ha en konst som grep tag i de troende, och spreds sedan till furstarnas hov. Den är byggd för att imponera på avstånd: stora format, stark symmetri och ljus som faller dramatiskt.

Rokokon tog form i Paris efter att Ludvig XIV dog 1715. Hovet lämnade Versailles stränga ceremonier för en tid, och adeln inredde stadspalats med salonger för samtal, musik och kortspel. Konsten flyttade från det offentliga till det privata. Ornamenten blev mindre, färgerna ljusare och symmetrin bröts upp. Där barocken talar till en församling eller en hel nation, talar rokokon till ett sällskap vänner.

Ordet rokoko är en skämtsam bildning av rocaille, de snäck- och klippformer som prydde grottorna i barockens trädgårdar, och började användas kring år 1800, ofta nedsättande. Stilen var då redan omodern.

I måleriet: allvar mot lek

Barockens måleri handlar om stora ämnen. Rembrandts Nattvakten från 1642 är en väldig grupp av beväpnade borgare i rörelse, där ljuset plockar ut figurer ur ett djupt mörker. Velázquez Las Meninas ger kungahuset en gåta i stället för en vanlig porträttgrupp. Hos Caravaggio och Rubens är det heliga ett drama i naturlig storlek, med diagonaler och starka kontraster mellan ljus och skugga.

Rokokons måleri är mindre till formatet och lättare till sinnet. Antoine Watteaus Avfärden till Kythera från 1717 visar elegant klädda par i ett drömskt landskap, på väg till kärleksgudinnans ö. Bilden gav namn åt en ny genre, fête galante, ett sällskapsliv i det fria. Jean-Honoré Fragonards Gungan från 1767 är en flirt i rosa och grönt, och François Boucher målade gudinnor i pärlemorskimrande hud. Det dramatiska mörkret är borta; ljuset är jämnt och färgerna ljusa.

I Sverige syns skiftet i porträtten. Stormaktstidens porträtt av David Klöcker Ehrenstrahl är högtidliga och tunga, medan Alexander Roslins Damen med slöjan från 1768 är intim, skimrande och full av ytor man vill röra vid.

I arkitekturen: utsidan mot insidan

Barockens byggnader är stora och symmetriska, med en tydlig mittaxel, kraftiga pilastrar och ofta en kupol. Versailles blev mönstret för slott i hela Europa, och i Sverige byggdes Drottningholms slott och Stockholms slott i samma anda. Fasaden är byggnadens viktigaste del; den ska synas och ordna landskapet runt sig.

Rokokon syns sällan utanpå. Den lever i interiörerna: vita och ljusa väggar med förgyllda ramverk som slingrar sig asymmetriskt, speglar som löser upp väggen och tak där ornamenten glider över i målningar. Det mest kända exemplet är jaktpaviljongen Amalienburg i Nymphenburgs park i München, ritad av François de Cuvilliés på 1730-talet, med en spegelsal i silver mot ljusblått. I södra Tyskland fick också kyrkor jublande rokokointeriörer, som Wieskirche. I Sverige är Kina slott vid Drottningholm ett lustslott i rokokons smak för kinesiska föremål.

Arkitekturdelen beskriver båda stilarna med kännetecken och de vanligaste förväxlingarna: barock och rokoko. Läs också guiden om barockarkitektur.

I möblerna: rakt och tungt mot svängt och lätt

Möbler är ofta det enklaste sättet att skilja stilarna åt. Barockens möbler är tunga och symmetriska. Benen är raka eller svarvade som balustrar, ofta förbundna med kryssformade slåar, och ytorna är fyllda med snideri, förgyllning eller intarsia. Ludvig XIV:s ebenist André-Charles Boulle gav namn åt en teknik med sköldpadd och mässing; se ett Boullekabinett i designdelen.

Rokokons möbler står på svängda ben, så kallade cabrioleben, som slutar i en liten fot. Byråns front buktar utåt, bombé, och beslagen i förgylld brons slingrar sig som tång och snäckor. Möblerna blev mindre och fler: små bord för skrivande och kaffe, bekväma fåtöljer och sekretärer. Jämför rokokobyrån med barockens kabinett, och läs guiden om rokokomöbler och designhistoriens barock och rokoko.

Så skiljer du dem åt i praktiken

Börja med symmetrin. Är bilden, fasaden eller möbeln uppbyggd kring en tydlig mittlinje, med samma form på båda sidor, är den troligen barock. Är ornamenten skeva med flit, så att en snäcka eller en våg drar åt ena hållet, är det rokoko. Titta sedan på färgen: djupt rött, mörkt brunt och guld pekar mot barock, ljusblått, rosa, mintgrönt och vitt mot rokoko.

Fråga också vem verket talar till. Barocken riktar sig till många, på avstånd: en församling, ett hov, en stad. Rokokon riktar sig till få, på nära håll. Gränsen är ändå flytande. Den sena barocken i Tyskland och Österrike och den tidiga rokokon går in i varandra, och många byggnader har barock utsida och rokokointeriör.

I appen kan du lägga verken bredvid varandra i Jämför och se Nattvakten och Avfärden till Kythera sida vid sida. De fristående guiderna om barock och rokoko går djupare i varje stil, och den svenska historien finns under stormaktstiden och frihetstiden.

Så skiljer du dem åt

Övning

En byrå har svängda ben och en front som buktar utåt, och beslagen slingrar sig asymmetriskt. Vilken stil är den?